December/Januari – Conny Andersson

Mitt namn är Conny Andersson och jag bor i Sveriges lustgård, Katrineholm. Född och uppvuxen i Vingåker ungefär samtidigt som vår förra statsminister. Har varit och är aktiv i föreningslivet, framför allt RTP. Drabbades av polio i den sista stora epidemin 1953. Lärde mig att gå igen efter ett halvår på sjukhus och klarade mig utan större problem fram till slutet på 80-talet. Fick då diagnosen post-polio. Arbetade omväxlande på Telia och Ericsson. Reste mycket i tjänsten och bodde ett par år i Afrika.
Har nu pension och kan återuppta intressen som funnits tidigare men inte riktigt hunnits med. Arbetet innebar mycket skrivande, men tyvärr med tråkiga och långa tekniska manualer. Försöker nu att skriva mer med fantasin som underlag.
Deltog i en inspirationskurs ordnad av Tredje språket. Provade på att skriva, vilket var mycket roligt, fick verkligen använda fantasin. Lärde mig även att sjunga. Trodde att jag var totalt tondöv, vilket visade sig vara inte helt riktigt, men nästan. Devisen för sångövningarna var ”Alla kan”. Sångövningarna medförde att intresset för musiken vaknade till liv igen. Som lyssnare alltså, inte som sångare. Detta medförde att jag var med på en studiecirkel i samband med Kammarmusikfestivalen i Karlskrona. Höjdpunkten där var när man fyrhändigt på piano, i en kyrka, framförde Stravinskys Våroffer. Jag trodde att rappningen i kyrkan skulle rasa ner, så kraftigt hamrade de på pianot. Cirkelledaren var försvunnen ett tag efter konserten, hon fick lov att lägga sig och vila ut på en kyrkbänk ett tag, så häftig var upplevelsen. För övrigt tycker jag att det knappast finns något häftigare än när över hundra musiker i en symfoniorkester samtidigt tar i så mycket som de orkar.

Vi i RTP-Sörmland tänker i vår anordna ett kreativt smörgåsbord (tredje språket) på Åsa folkhögskola. Då ska jag nåltova och luffarslöjda. Tror nämligen att tummarna sitter mitt i händerna (nästan i alla fall). Kunde vara roligt att försöka bevisa motsatsen, eller i alla fall flytta dom lite utåt.

Ibland måste man skriva lite för föreningens och medlemmarnas räkning. Som till exempel när det hade varit insändare i lokaltidningen om handikappanpassningen av samhället. Några insändare tyckte att vi var gnälliga, som ville ha ramper och dörröppnare till offentliga lokaler, så att alla kan komma in och till exempel handla det dom vill ha. Någon tyckte till och med att vi skulle vara nöjda med det liv vi har och inte kräva mer, eftersom kostnaderna blir för stora. Man till och med klagade på att vi körde för fort med våra el-moppar och permobiler. Det var en som var rädd att han skulle få hunden överkörd. Vi skrev en debattartikel och förklarade att det inte är en enskild människa som kräver anpassning av den offentliga miljön. Förenta Nationernas standardregler om mänskliga rättigheter och beslut av regering och riksdag ligger bakom kraven. Vi skrev också flera insändare bland annat följande:

Se upp katrineholmare!
Replik på insändare i Katrineholmskuriren den 24 juli.

Någon dag nästa vecka kommer jag på återbesök i Katrineholm. Jag kommer att färdas genom staden på min elmoppe i den hissnande hastigheten av åtta kilometer/timme. Är det utförsbacke, medvind och solen i ryggen kan jag komma upp i den förskräckliga maxhastigheten nio kilometer/timme. (Enligt tekniska specifikationen Fortress 2000).
Så se upp alla invånare i den Sköna Lustgården. Jag känns igen på den vita och röda Integralhjälmen och det svarta njurbältet. (Bältet behövs om jag måste köra på gatstenarna). Hade tänkt begära tillstånd att avlysa (rallyterm) Drottninggatan, men tror inte att polisen skulle gå med på detta. Lås för säkerhets skull in hundar och katter.
Trehjulingen

Efter denna insändare och debattartikeln kom det inte fler negativa insändare om handikappanpassningen av den offentliga miljön.
Var förresten för några dagar sedan och såg operan Don Pasquale på Metropolitan i New York. Det var en upplevelse i hästväg. Visste ni att det direktsänds digitalt och med HD-kvalitet och surroundljud till vissa biografer i Sverige, bland annat Katrineholm. Som att sitta på första parkett.

Trevlig vinter önskar vi i Katrineholm.
Här kommer några Afrikabilder ni kan värma er med.