I går skrev fackförbundet ST om en ny rapport på DN debatt. I rapporten fick anställda på försäkringskassan och arbetsförmedlingen svara på frågan ”Vilken typ av stöd uppskattar du att långtidsjukskrivna som passerad den bortre tidsgränsen och utförsäkrats främst behöver?” Svaret var medicinsk rehabilitering och vård. De ser ett behov av medicinsk färdigbehandling och därefter insatser som sänker tröskeln tillbaka till arbetslivet.

Det är bra att fler engagerar sig i debatten. ST är en tung aktör som regeringen borde lyssna på.

Men Personskadeförbundet RTP hyser nu farhågor om att denna skatt kan komma att permanentas för framtiden, och har därför tillskrivit Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson för att få svar på frågan. Förbundet frågar också vad som händer om pengarna inte betalas tillbaka. Vad ska då miljardbeloppen användas till?

Vi i Personskadeförbundet RTP vill naturligtvis gärna vara med och bidra med vår kunskap och kompetens inom området!

Oppositionen tycker inte heller att regeringen lyssnade på de varningssignaler som fanns i flera berörda myndigheters remisser.  Detta ska bli intressant att få svar på. Socialförsäkringsministern hävdade till och med vid ett tillfälle att regeringen inte fått varningssingaler, och detta gör ju att man ställer sig flera följdfrågor om hur arbetet går till på departementet egentligen. Vem gör vad, vad väljer man att lyssna på och vad struntar man i när det är viktigare att följa en i förväg utstakad ekonomisk politik?  Detta kanske vi kan få ett svar på när utfrågningarna drar igång.

 Ytterlige en fråga som oppositionen vill granska är styrningen av bland annat Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Ja, hur är det egentligen? Försäkringskassan säger att de följer de regler som finns och regeringen säger att det inte var meningen att tolkas så som det gör? Vem är det då som styr?

Vi får återkomma när vi vet när utfrågningen kommer ske.

Jag tycker det är intressant att han så snabbt kunde avfärda oppositionens förslag. Intressant eftersom  han och alliansens själva, under hela mandatperioden,  inte lyckats förutse de dåliga konsekvenser som deras eget beslut har för många skadade och sjuka.

Kritik inom alliansen
Därför känner jag mig lättad att folkpartisten och landstingsrådet Birgitta Rydberg  debatterar på DN debatt idag 20/1. Det är det mest insiktsfulla om sjukförsäkringsfrågan som jag hört från alliansen på länge.  Hon skriver att:  ”Konstruktiv kritik mot regeringens reformer är fortfarande motiverad på vissa punkter. För långvarigt sjukskrivna kan till exempel tremånadersperioden i introduktion vara alltför kort för verklig rehabilitering och återslussning till arbete. Situationen för många neurologiskt funktionshindrade, till exempel olycksoffer som kan vara återställda motoriskt men ha kvarvarande koncentrations- eller minnesproblem, eller vuxna med dåligt utredd och behandlad adhd-problematik, riskerar att förbises.

För att verkligen långsiktigt råda bot på de internationellt sett fortsatt mycket höga sjukskrivningstalen krävs samtidigt betydligt rejälare reformer. Systemfelen måste rättas till. Grundproblemet är själva Försäkringskassan, eller snarare uppdelningen på olika huvudmän med varsin budget. Det blir lätt ett spel om att slippa Svarte Petter – som till slut ofelbart hamnar hos den sjuke som faller mellan stolarna.”

Det har hittills varit en massiv mur utåt från allianspartierna i frågan och nu hoppas jag att den interna kritiken och eftertänksamheten fungerar bättre än vad kritikenen utifrån gjort.  Det måste hända något i positiv riktning för alla som inte fått den medicinska rehabilitering som de behöver för att kunna gå tillbaka till arbetslivet.

Allianspartierna har mycket att bevisa nu. De behöver visa att de har empati för de utsatta i samhället, därför behöver de lyssna och visa att förstår deras situation. Om de lyssnar kommer de förstå att alla individer är olika, förutsättningarna varierar och att en individuell bedömning måste ske. Att det behövs en medicinsk rehabilitering för dessa personer innan de kan slå sig fram i rehabiliteringskedjan och på arbetsmarknaden.

Uppgifterna i Uppdrag granskning var i och för sig ingen nyhet för oss i Personskadeförbundet RTP.  Men jag hoppas att TV-programmets innehåll öppnade ögonen för fler än tidigare.  Sverige har i och med den nya politiken och de brister som uppstått i och med den blivit kallt och beräknande.

Passerat gränsen
Vi har passerat gränsen från ett humant samhälle där vi tar hand om varandra och dem som råkat illa ut.  Jag tror många svenskar nu börjar förstå att man måste sluta misstro dem som inte är på arbetsmarknaden, och att det kanske finns en orsak till detta.  Att alla människor kan skada sig och bli sjuka och att man då behöver känna sig trygg.  Att socialförsäkringen faktiskt är en försäkring och inte ett bidrag, som vi har rätt till när vi blir sjuka. Jag hoppas alla förstår att ett samhälle inte blir bättre för att vi drar undan fötterna för skadade, sjuka och fattiga. Jag hoppas man förstår värdet i att betala skatt eftersom det gör att samhället blir mindre segregerat och tryggare, vilket alla vinner på.

Regeringen har ambitionen att alla ska ut på arbetsmarknaden. Alla ska trots sjukdom, skada och smärta ut i kylan och granskas. Livet ska vändas upp och ner. Har man bara en gnutta arbetsförmåga kvar så kan man enligt Arbetsförmedlingens uttalande igår åtminstone vara dörröppnare eller vända papper på ett företag.

Äpplen och päron
Regeringen brukar utge sig för att vara den goda riddaren som räddar de långtidssjukskrivna tillbaka till arbetsmarknaden. De pratar om äpplen. Vi pratar om päronen.

Låt mig tala i klartext: Päronen är de som inte passar in i modellen eftersom de helt enkelt inte kan börja arbeta eller gå upp i tid utan att bli sjukare. Päronen faller mellan stolarna och blir utförsäkrade. Päronen är de som inte kan återvända till arbetsmarknaden med lite lätt arbetslivsinriktad rehabilitering. Päronen är de som är för sjuka, har en skada, har smärta, eller de som inte blivit medicinskt rehabiliterade.

Just nu känner jag bara vanmakt, jag undrar hur det ska gå att lappa ihop den trasiga välfärden i Sverige.  Eftersom vi länge försökt uppmärksamma regeringen på detta och det ändå gått åt skogen, får nog mitt hopp stå till andra. Jag hoppas medborgarna agerar och kräver att deras skatt ska gå till att försäkra oss om trygghet när allt inte går som det ska. Och att alla människor i vårt land ska ha det bra.

Titta på Uppdrag gransknings reportage: http://svt.se/2.123623/1.1824178/miste_sjukpengen_-_tog_sitt_liv?lid=puff_1840519&lpos=rubrik
Läs mer om sjukförsäkringen: Bra tänkt – mer fiasko än succé på Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/analys/lenamellin/article6424988.ab

Många undrar säkert också vad det  innebär. Ur maktsynpunkt innebär det en förskjutning från en som är beroende av andra för att få något, det vill säga patienten, till en som har samma värde som andra, det vill säga medborgaren.  Detta resonemang medför att vi utgår ifrån vi har samma rättigheter och samma skyldigheter som alla andra i samhället. Skillnaden är att vi kanske måste kräva lite mer av rättigheterna för att kunna uppfylla skyldigheterna.

En chans som vi inte får missa
Grunden till medborgarrättsperspektivet finns i den nationella handlingsplanen ” Från patient till medborgare”. Titeln är principiellt viktig, eftersom det är en officiell och medveten strävan att komma bort från patientbegreppet och istället hävda medborgarperspektivet. Detta är en chans som jag inte tycker vi får missa. Men som inte kommer kunna förverkligas om ingen jobbar för den. Därför är det viktigt att vi i Personskadeförbundet RTP ser oss själva som en medborgarrättsorganisation, att vi anammar begreppetoch att förbund, lokalföreningar och medlemmar börjar arbeta utifrån detta perspektiv.

Vad tycker du?
Är det bra, dåligt, lätt, svårt, rätt eller fel? Vad behöver förbundet göra för att hela organisationen ska kunna arbeta utifrån detta perspektiv?

God fortsättning!

Även Personskadeförbundet RTP finns om en grupp på Facebook.