Vad gäller Mauds tal, kan man bara säga att Centerpartiet är småföretagarnas och entreprenörernas parti. Mycket handlade om att underlätta för människor att starta och driva företag. Frågor som gäller personer med funktionsnedsättning lyste med sin frånvaro. Hon sa inte ett ord om varken om det,  äldrefrågor och vården, som de andra partiledarna ändå berört.

Jag hade uppdraget att kommentera intervjun med honom tillsammans med en representant från SDR. På en fråga från moderatorn K-G Bergström, som uppfattat Folkpartiets handikappolitik som avslagen, svarade Erik Ullenhag att de hade ”hottat” upp äldrepolitiken. Därför reagerade jag emot den inriktningen, och poängerade att äldrepolitik och handikappolitik är två olika saker. Hans svar var att deras handikappolitik är densamma men att äldrepolitiken var ny.  Nu får vi hoppas att Folkpartiet lever upp till detta!

Innan Almedalstalet var vi på ett trevligt mingel som Föräldrakraft anordnade och bjöd in bland annat handikapprörelsen. Förutom god mat var höjdpunkten ett stå upp nummer av Jonas Helgesson, som växlade mellan komik och allvarligt budskap. att se möjligheterna istället för hindren.

På kvällen var det dags för Jan Björklunds tal i Almedalen. Förväntningarna var höga men föll platt. Han berörde ämnen om äldre, skolan och Afgahnistan.

80 åhörare kom och lyssnade då Personskadeförbundet RTP höll sitt frukostseminarium ”Stolpe ut från rehabiliteringskedjan” under måndagen den 5/7.

Jag är nöjd med dagens seminarium.

-          För första gången upplevde jag att regeringen sett våra medlemmars situation och förstått att det finns de som fallit mellan stolarna. Det gav en öppning  för att komma tillrätta med problemen. Flera av deltagarna var också överrens med oss om att det behövs en individualisering av rehabiliteringen, vilket är positivt.

Generalsekreterare Anna Stannervik hälsat alla välkomna och berättade om de oroväckande bristerna på medicinsk rehabilitering, bristen på förtroende för Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen samt ekonomisk oros som resultat i förbundet rapport ”En rehabiliteringskedja i behov av rehabilitering” visade. Efter detta tog Ingrid Burman över och frågade deltagarna i panelen ”Hur ska vi utforma framtiden?”

Gunnar Axén (m) ordförande i socialförsäkringsutskottet, sa att det var viktigt att ta till sig att människorna i undersökningen inte känner sig inte bemötta på det sätt man har rätt till, dvs med respekt och värdighet. Detta var något som han tyckte att politiken och myndigheterna måste arbeta med.

Gunnar Axén sa att tanken med rehabiliteringskedjan är att man får tidigare insatser så att man inte fastnar. Han menar att rehabkedjan är bra för dem som kommer in tidigt. Eftersom han analyserat Personskadeförbundet RTPs medlemmar, som personer som varit sjuka och utanför arbetslivet länge, var det kanske därför som de hamnat mellan stolarna.

Detta ville han komma tillrätta med genom att regeringen ska jobba vidare för att förstärka sjukvården och medicinsk rehabilitering för dem som varit sjuka och skadade länge. Han menar att 7 miljarder har tillförts för detta. Gunnar Axén vill också skapa en bred arbetsmarknad där alla är välkomna även om man bara kan arbeta en timme.

Övriga deltagare på seminariet var Björn Johnson, forskare från Malmö Högskola, som skrivit boken ”Kampen om sjukfrånvaron” fick inleda med en historisk tillbakablick. Han menade att samhället har utarmats på sina möjligheter att stödja personer som vill komma tillbaka till arbetslivet. Det var något som hände på 90 talet. Innan dess var socialförsäkringen mer flexibel. Sedan har de ekonomiska stöd som fanns för att skapa arbetstillfällen till exempel ”anpassade yrken” försvunnit.

När ordet kom till Veronica Palm, (s) vice ordförande i Socialförsäkringsutskottet sa hon att bristerna i rehabiliteringen funnits länge och att hon såg att det var tre punkter som måste fungera i samverkan för att rehabiliteringen ska bli bättre:

1. En anständig socialförsäkring, så att sjuka människor inte får utförsäkras.
2. Vård och rehabiliteringen. så man kan komma tillbaka till arbete och sedan måste det även finnas en livslång rehabilitering.
3. Arbetslivet, så att alla inte förväntas vara 100 procent effektiva hela tiden, måste finnas utrymme för alla som inte kan arbeta varje dag, på heltid eller har skov.

Kjell Rautio, utredare från TCO menade att den kan ”läggas vid sidan om många andra utredningar” som visat på liknande resultat. Rapporten stärker andra rapporter som kommit.

Han pratade om att tidsgränderna i rehabiliteringskedjan gjort läget skarpt för många människor. Då är det jätteviktigt att det finns rehabilitering till hands för att ta hand om människor när de blir sjuka och skadade. Kjell Rautio sa att ”Det finns ett systemfel någonstans som vi måste se och erkänna och att det finns en medveten tanke med systemet, nämligen att skruva åt systemen för att öka arbetsutbudet i Sverige” Han tycker att det är ok, så länge det finns arbetsgivare som vill ta emot anställda. Han hänvisade till en undersökning som säger att 6 av 10 vill inte anställa långtidssjukskrivna och att det finns liknande siffror för långtidsarbetslösa. Det handlar därför om att försöka förändra arbetsgivarnas attityder. De måste få ekonomiska drivkrafter och incitament för att anställa .

Pelle Kölhed, förbundsordförande i Personskadeförbundet RTP  fick sista ordet i första rundan, och berättade att vi gjort enkäten för att synliggöra våra medlemmars upplevelse av de nya sjukförsäkringsreglerna. När för bundet började få signaler från medlemmarna att de fasta tidsmarginaler gjorde att de blev utförsäkrade. Många får inte den hjälp och den rehabilitering de behöver och inte.

Förbundet har reagerat mot att man så ensidigt pratar om arbetslivsinriktad rehabilitering eftersom det inte fungerar på människor som varit sjuka och skadade länge. De behöver medicinsk rehabilitering först.

”En försäkring för många men inte för alla. ”

Han menar att regeringen gjort ett skapat ett system som är anpassat för att få ut den stora massan sjukskrivna på arbetsmarknaden, dvs de som är lätta att rehabilitera genom arbetslivsinriktad rehabilitering. Arbetsmarknaden är inte gjord för personer som inte kan arbeta varje dag och som kan jobba deltid.

Han sa att moderaterna inte arbetar för särintressena utan för medborgarna. Han syftade på alla organisationer som är i Almedalen som ställer krav på handling och budgetutrymme.  

V i som företräder ”särintressen” så till vida att vi är här, och vi har önskemål om hur politiken kan förbättras, undrar om våra frågor egentligen står emot medborgarnas önskemål om hur samhället ska se ut.

Var går gränser för vad som är ett ”särintresse” och när det är viktigt att man för fram de brister som finns i systemen i samhället.

Statsministern pratade om att alla människor har arbetsförmåga. Vi vet av erfarenhet från våra medlemmar att så inte är fallet.  Efter en svår skada har man inte arbetsförmåga, och det kan ta lång tid att få tillbaka den. Och då krävs det god medicinsk rehabilitering. Arbetsförmåga står också i relation till de arbetsuppgifter som man ska ha. Och i dagsläget finns det inte ens arbetsplatser som kan ta emot flera av våra medlemmar med de förutsättningar som de har.  

Vi vet genom vår rapport ”En rehabiliteringskedja i behov av rehabilitering” att drygt 82 procent av våra medlemmar inte erbjudits någon ny utredning eller ny medicinsk rehabilitering sedan årsskiftet, och sedan det ställs höga krav på dem att gå ut i arbetslivet igen, något som är en nödvändighet för att de ska komma ”tillbaka”.  Därför är jag kritiskt till att Reinfeldt inte alls talade om rehabilitering eller socialförsäkringen idag. Eftersom det är det som ger arbetsförmåga och trygghet under tiden.

Följ vad vi gör här på min blogg, på www.rtp.se  samt vad Handikappförbunden gör på: http://www.ingenarperfekt.se 

Jag kommer bland annat berätta vad som händer under vårt frukostseminarium ”Stolpe ut från rehabiliteringskejdan” måndagen den 5/7  kl. 9.00-10.00, då vi pratar om de nya sjukförsäkringen, rehabilitering och vår valfråga livsinriktad rehabilitering.

Till grund för artiklen finns en undersökning som vi gjort bland våra medlemmar, som publiceras idag. Ladda hem den här som pdf-fil: ”Rapport: En rehabiliteringskedja i behov av rehabilitering.”‘

Medicinska utredningar och aktiva rehabiliteringsinsatser har varit ledord i den rehabiliteringskedja som infördes 1 juli 2008 och slutfördes vid senaste årsskiftet. Personskadeförbundet RTP har i en enkätundersökning till sina medlemmar sökt svar på frågan hur detta har fungerat i verkligheten.

Svarsresultaten var oroväckande! Hela 83,9 procent hade inte fått förslag på nya åtgärder över huvud taget, 82,3 procent hade inte fått nya medicinska utredningar och inte mindre än 84,2 procent av de som svarat hade inte fått några nya rehabiliteringsinsatser. I de få fall nya medicinska utredningar eller rehabiliteringsinsatser hade påbörjats eller genomförts kom initiativet ofta från den enskilde eller behandlande läkare. Endast i undantagsfall var det försäkringskassans handläggare som tagit initiativet.

”Nyligen pågick en debatt i ett landsting om vård av ryggmärgsskadade. Några landstingspolitiker ansåg att det var skamligt att landstinget inte hade vårdplatser för rehabilitering av ryggmärgsskadade.

Vi som arbetar med eller för personer med ryggmärgskador håller inte med. Vi vill snarare ge en eloge till de landsting som prioriterar att skicka ”sina” ryggmärgsskadade patienter till mer specialiserad och kompetent vård än vad det egna landstinget kan erbjuda. Men tyvärr tycks fler och fler anse att deras landsting ska bedriva ryggmärgsskaderehabilitering.

Vi välkomnar dock debatten eftersom den sätter fokus på frågan om centralisering av ryggmärgsskadevård.

Den decentralisering som pågår här, går tvärt emot resten av världen.

Även om frekvensen ryggmärgsskador är relativt låg i Sverige är de medicinska, fysiska, psykosociala och ekonomiska konsekvenserna mycket komplicerade och potentiellt förödande för den ryggmärgsskadade personen och hans/hennes familj.

Därmed står vi inför ett klassiskt dilemma inom hälso- och sjukvården; en liten patientgrupp med en diagnos som kräver högspecialiserad kunskap och erfarenhet inom en bred medicinsk, klinisk och rådgivande sektor under en lång tidsperiod. Ett koordinerat helhetsgrepp som bemöter medicinska, sociala, arbetsmässiga och samhälleliga konsekvenser av skadan krävs för en lyckad reintegration i samhället.

Ett sådant helhetsgrepp kan bara en centraliserad ryggmärgsskadevård som årligen möter tillräckligt många patienter klara av. Detta blir extra tydligt om vi tittar på hur heterogen gruppen med ryggmärgsskador är.

Ta till exempel dem som drabbas av en mycket hög halsryggmärgsskada där tillståndet är förenat med uppenbar livsfara och tiden inom intensivvård ofta riskerar blir mycket lång, eftersom andningen ofta är påverkad eller utslagen. Detta innebär i sin tur en risk att skickas till mindre sjukhus IVA-avdelningar där kunskap om ryggmärgsskadevård är obefintlig.

Närheten till hemmet är ofta viktig, men om detta vägs mot optimalt medicinskt omhändertagande har det medicinska intresset större tyngd. Patientgruppen föredrar bättre möjligheter till ett komplikationsfritt liv med hög potential och hög livskvalitet före tät anhörigkontakt och närhet till hemmet under primärrehabiliteringen.

Det är inte tillräckligt att lära personen att klä sig, sköta blåsan och klara förflyttningar till rullstol. Vi måste också ge honom/henne en anledning och motivation att använda dessa färdigheter!

Den europeiska ryggmärgsskadeorganisationen ESCIF, som Sverige ingår i, gjorde nyligen ett officiellt ställningstagande beträffande vård av ryggmärgsskadade där man förespråkar centralisering. ESCIF anser att vården är centraliserad om primärrehabiliteringen bedrivs på ett universitetssjukhus, enheten tar emot 40–50 nyskadade patienter per år, patientgruppen utgörs av traumatiska och icketraumatiska ryggmärgsskador samt att ryggmärgsskadade förebilder ingår i rehabiliteringen. Man anser vidare att ryggmärgsskadevården ska ha ansvar för akutvård, primärrehabilitering och eftervårdsansvar som innefattar reintegration i samhället, livslångt uppföljningsansvar, regelbundet återkommande rehabiliteringsperioder samt behandling av ryggmärgsskaderelaterade problem. Detta ställer vi oss bakom. Vi ser dock att ett sådant scenario ligger långt in i framtiden i Sverige.

Ambition och insikt saknas i de landstingspolitiska leden för en så genomgripande förändring av hälso- och sjukvårdens organisation. Skulle dock Sverige klara av att centralisera ryggmärgsskadevården till de sex ryggmärgsskadeenheter som redan finns i dag på universitetssjukhusen vore det ett stort steg i rätt riktning.

Vi uppmanar därför Sveriges landstingspolitiker att stoppa decentraliseringen av ryggmärgsskaderehabiliteringen i Sverige – nu!

Marika Augutis,sjukgymnast, Sundsvalls sjukhus,

Björn Hedman, sektionschef ryggmärgsskaderehabilitering,

Karolinska universitetssjukhuset,

Claes Hultling, gästprofessor, Stanford University,

Ann-Katrin Karlsson, vårdenhetsöverläkare,

ryggmärgsskadeenheten, Sahlgrenska,

Pelle Kölhed, ordförande,Personskadeförbundet RTP,

Richard Levi, professor, Norrlands universitetssjukhus,

Per-Gunnar Norlin, ordförande, RG Aktiv rehabilitering,

Margareta Kreuter, sjukgymnast, Sahlgrenska.”

 Toyota kom med en anpassad IQ

En läcker röd cykel  

 Besökarna erbjuds skjuts

 En anpassad bil behöver inte vara stor

Lars Andersson visade sin egenanpassade husvagn

Rullstolsdans

Viktor 4,5 är vill ha en servicehund i framtiden

Lagom till årets tillgänglighetsmarsch hade regeringen släppt nyheten att diskrimineringsutredningen ska gå ut på remiss. Regeringens företrädare under marschen var därför stolta och menade att de gått från ord till handling. De uppmanade alla att aktivt delta i att kommentera remissen.

Oppositionens företrädare menade att  utvecklingen går för långsamt och att man ska vara kritisk  till att kostnaderna måste utredas ytterligare.