Personskadeförbundet RTPs verksamhetsinriktning anger att vår verksamhet ska ha ett medborgarrättsperspektiv. Detta är en fråga som jag personligen brinner för, men som behöver förklaras och diskuteras i hela förbundet.
Många undrar säkert också vad det innebär. Ur maktsynpunkt innebär det en förskjutning från en som är beroende av andra för att få något, det vill säga patienten, till en som har samma värde som andra, det vill säga medborgaren. Detta resonemang medför att vi utgår ifrån vi har samma rättigheter och samma skyldigheter som alla andra i samhället. Skillnaden är att vi kanske måste kräva lite mer av rättigheterna för att kunna uppfylla skyldigheterna.
En chans som vi inte får missa
Grunden till medborgarrättsperspektivet finns i den nationella handlingsplanen ” Från patient till medborgare”. Titeln är principiellt viktig, eftersom det är en officiell och medveten strävan att komma bort från patientbegreppet och istället hävda medborgarperspektivet. Detta är en chans som jag inte tycker vi får missa. Men som inte kommer kunna förverkligas om ingen jobbar för den. Därför är det viktigt att vi i Personskadeförbundet RTP ser oss själva som en medborgarrättsorganisation, att vi anammar begreppetoch att förbund, lokalföreningar och medlemmar börjar arbeta utifrån detta perspektiv.
Vad tycker du?
Är det bra, dåligt, lätt, svårt, rätt eller fel? Vad behöver förbundet göra för att hela organisationen ska kunna arbeta utifrån detta perspektiv?
