Efter att oppositionen igår (19/1) berättade på DN-debatt vad de vill göra åt sjukförsäkringen om de vinner valet, så sade statsminister Fredrik Reinfeldt att det var ett fuskbygge och som får miljardkonsekvenser för budgeten.
Jag tycker det är intressant att han så snabbt kunde avfärda oppositionens förslag. Intressant eftersom han och alliansens själva, under hela mandatperioden, inte lyckats förutse de dåliga konsekvenser som deras eget beslut har för många skadade och sjuka.
Kritik inom alliansen
Därför känner jag mig lättad att folkpartisten och landstingsrådet Birgitta Rydberg debatterar på DN debatt idag 20/1. Det är det mest insiktsfulla om sjukförsäkringsfrågan som jag hört från alliansen på länge. Hon skriver att: ”Konstruktiv kritik mot regeringens reformer är fortfarande motiverad på vissa punkter. För långvarigt sjukskrivna kan till exempel tremånadersperioden i introduktion vara alltför kort för verklig rehabilitering och återslussning till arbete. Situationen för många neurologiskt funktionshindrade, till exempel olycksoffer som kan vara återställda motoriskt men ha kvarvarande koncentrations- eller minnesproblem, eller vuxna med dåligt utredd och behandlad adhd-problematik, riskerar att förbises.
För att verkligen långsiktigt råda bot på de internationellt sett fortsatt mycket höga sjukskrivningstalen krävs samtidigt betydligt rejälare reformer. Systemfelen måste rättas till. Grundproblemet är själva Försäkringskassan, eller snarare uppdelningen på olika huvudmän med varsin budget. Det blir lätt ett spel om att slippa Svarte Petter – som till slut ofelbart hamnar hos den sjuke som faller mellan stolarna.”
Det har hittills varit en massiv mur utåt från allianspartierna i frågan och nu hoppas jag att den interna kritiken och eftertänksamheten fungerar bättre än vad kritikenen utifrån gjort. Det måste hända något i positiv riktning för alla som inte fått den medicinska rehabilitering som de behöver för att kunna gå tillbaka till arbetslivet.
Allianspartierna har mycket att bevisa nu. De behöver visa att de har empati för de utsatta i samhället, därför behöver de lyssna och visa att förstår deras situation. Om de lyssnar kommer de förstå att alla individer är olika, förutsättningarna varierar och att en individuell bedömning måste ske. Att det behövs en medicinsk rehabilitering för dessa personer innan de kan slå sig fram i rehabiliteringskedjan och på arbetsmarknaden.
Allianspartierna har inte bara ”inte lyckats” förutse de negativa konsekvenser deras eget beslut har haft/har och kommer att fortsätta att ha för många skadade och sjuka.
Efter att ha tagit del av ovanstående citat ur DN debatt 20/1 och tv-programmet ”debatt” som sändes 19/1 är känslan att allianspartierna även förnekar att deras eget beslut är ett av grundproblemen till de negativa konsekvenser som drabbar skadade och sjuka.
Låt oss hoppas att allianspartierna kommer till insikt om sin del i grundproblemet och inser att kostnaden för detta tagna beslut riskerar att bli på tok för hög både för den enskilde individen och samhället i stort.
Sjukvård,rehabilitering kan bli bra beroende på tillräckligt med tid till den drabbade individen, men det som sedan återstår blir när individen kommer ut i samhället. Här måste finnas resurser till drabbade individer och där måste finnas utrymme till bra habilitering, hjälpmedel och stöd.
Varför då, undrar kanske odrabbade? Ja men det är väl inte så svårt att förstå, att skadade kroppen kan få både inre och yttre funktionsnedsättning och då behöver vi hjälp för det.
Något för mig som hänt i år är att nya regler införts på hörselsidan och det är att vi själv ska få betala reprationer i Skåne på hörapparat fr.o.m. januari 2010. Tråkigt nog gick min hörapparat sönder förra veckan, lämnat in den och väntar på svar vad kostnad blir. Nu väntar jag på svar vad kostnad blir. Hoppas det inte blir för dyrt. Tillhör inte höginkomstarna i samhället direkt gör jag, men har man vant sig i 24 år att kunna lämna in sitt hjälpmedel för repration kostnadsfritt (förrutom batteri har jag betalt alltid) så blir det ännu merkostnad i vår hushållsekonomi.
Jag vill inte gnälla men tycker ändå det känns lite orättvis att få betala för att kunna höra bra.
Vad jag har lärt mig är att ofta känns det som människor med funktionsnedsättning alltid fått hålla sig utanför och när vi väl blir insläppta i deras ”finrum” så vill de puta tillbaka oss igen eftersom de märker att deras eget kan bli drabbat ex. genom de får betala för hög skatt och dela med sig till de väl behövda.
Var finns den mänskliga kärleken idag? Skulle det ordet ”kärlek” kunnas finnas med i deras politiska dagordning, så kunde nog samhällets problem varit avklarat eller allt skulle gå mycket fortare, min mening. De skyller alltid på ekonomiska förhållanden, det har jag svårt att godkänna eftersom det finns pengar annars skulle vi inte kunna sitta här och skriva till varandra, eftersom det finns ekonomiska grunder för olika forum i samhället. Det har säkert politikerna också annars skulle de inte kunna debattera med varandra i de olika partierna.
Hoppas som ni andra att politikerna förstår att det kostar att leva med funktionsnedsättning och behöver alltid få hjälp för att besegra alla funktionshinder i vårt samhälle.
/Göran ”Jojje” Wallin, RTP medlem i Helsingborg